Du kan läsa mer om dialekter i kunskapsbanken Lär dig mer om svenska dialekter. Det språk som en person talar kallas idiolekt, och det finns alltså mer än 10 miljoner idiolekter av svenska. Svenskan, som andra språk, varierar också med uppgiften och situationen där den talas. Skriven svenska ser i stort sett likadan ut överallt där den används. Svenskan är på längre håll även besläktad med språk som engelska, tyska och holländska, och live casino svenska spel ytterst med andra indoeuropeiska språk, en språkgrupp som många europeiska språk tillhör.
Svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken har till exempel gett ut Finlandssvensk ordbok som belyser de skillnader som finns mellan svenskan i Finland och Sverige. Bland dess högst prioriterade uppgifter är att se till att finlandssvenskan inte fjärmar sig från sverigesvenskan i för hög grad. Även om svenskan har varit officiellt administrativt och liturgiskt språk sedan tidigt 1500-tal ansågs det fram till nyligen inte nödvändigt att i lag fastställa svenskans status som officiellt språk i Sverige. De flesta av talarna behärskar även rikssvenska (eller högsvenska som i fallet med de finlandssvenska).
I Sverige och runt om i världen studerar människor också svenska. Svenska talas också, som förstaspråk eller som ett arvspråk, av ett fåtal talare i USA och Estland. Svenskan är på längre håll även besläktad med språk som engelska och tyska, och ytterst med andra indoeuropeiska språk. Termen utlandssvenskar används också för svenska medborgare som är bosatta i andra länder oavsett om de avser att återvända till Sverige i framtiden. Ättlingar till dessa som har bevarat språk och traditioner och bildar en större gemenskap kan också betrakta sig som svenskar, och som en namngiven etnisk grupp, exempelvis Australiensvenskar, svenskkanadensare eller svenskamerikaner. Personer som har utvandrat från Sverige identifierar sig ofta som svenskar och kallas utlandssvenskar.
Denna utveckling har skett på grund av Islands och Färöarnas isolering från de övriga språken och även lågtyskans starka inverkan på danska, svenska och norska genom den tyska hansan under medeltiden. Tillsammans med danskan tillhör det den östskandinaviska undergruppen, som skiljer dessa från de västskandinaviska språken norska, färöiska och isländska samt från forngutniskan. Bestämd och obestämd form på substantiv markeras främst genom suffix, ändelser, och kan kompletteras med artiklar. Den vanligaste ordföljden i svenska är subjekt-verb-objekt, även om detta kan variera i vissa typer av fraser.
Äldre nysvenska (1526–
- Det gör att det finns varianter av svenska, eller varieteter, som är typiska för till exempel förorter eller för grupper av människor med liknande social bakgrund eller yrkesbakgrund.
- I den svenska ortografin används kolon på samma sätt som i exempelvis engelskan, men med några undantag.
- Som en följd blev kulturen mer militariserad under den följande vendeltiden.
- Obetonade stavelser kan endast vara korta och kort /e/ samt /ɛ/ sammanfaller därför.
Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter. Den tyska bokstaven ü behandlas som en variant av y och återges ibland i utländska namn. Bokstaven à används för att beteckna enhetskostnad, och är ett lån från franskan. Som i både tyska och nederländska kan dessa ofta bli mycket långa och exemplen på fullt korrekta, men föga praktiska sammansättningar är många.
Under vendeltiden fanns nära relationer med den anglosaxiska kulturen i nuvarande England. Som en följd blev kulturen mer militariserad under den följande vendeltiden. Klimatavvikelsen 535–536 tycks ha haft en stor påverkan på kulturen i Skandinavien.
I stavelser som föregår en betonad stavelse är samtliga vokaler utom /u/ och /o/ differentierade. Obetonade stavelser kan endast vara korta och kort /e/ samt /ɛ/ sammanfaller därför. Satsbetoning kan också förstärkas av kontrastiv betoning och emfatisk betoning, vilket sker mer medvetet, men fortfarande i enlighet med att betona den för sammanhanget mest betydelsebärande delen av satsen. Dessa är dock lexikalt förutsägbara och har för det mesta att göra med om ordets rot har en eller två stavelser. De flesta dialekter skiljer också mellan två olika så kallade tonala ordaccenter. Svenskans ordmelodi kan variera avsevärt mellan olika dialekter, inklusive de olika regionala varianterna av rikssvenska.